Surrogatmödraskap bör totalförbjudas

Posted by on mar 27, 2013 in Debatt, Frontat, Stöd | 0 comments

Denna artikel publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren den 27 mars.

Rätten att ingå avtal är inte absolut och har aldrig varit det. Avtal om surrogatmödraskap, där köparen hävdar äganderätt till kvinnans kropp, kan likställas med avtal gällande tidsbundet slaveri och är därmed ogiltigt. Försök att genomdriva ett sådant avtal bör, liksom vid prostitution, vara straffbart. Justitiedepartementet ansvarar nu för frågan. En professionell handläggning av ett totalförbud väntar. Det skriver Claes Gustafsson, professor emeritus vid Institutionen för industriell ekonomi, Kungliga tekniska högskolan.

Frågan om surrogatmödraskap har äntligen börjat diskuteras på allvar. Det är dags att gå från privata berättelser och i stället fokusera på det principiella.

Det framställs som att det är en stor skillnad mellan den kommersiella och den altruistiska varianten. Men frågan om avtal ställer båda i ett mycket skarpt ljus. Surrogatmödraskap förutsätter i praktiken ett avtal mellan en beställare och en så kallad surrogatmoder. Själva konstbefruktningen, kan man tycka, är i dagens samhälle en relativt okontroversiell fråga.

Och givet detta, bör vuxna människor i ett västerländskt samhälle ha rätt att fritt avtala om tjänster och ersättningar, även sådana som innebär att man ställer sin kropp till förfogande för till exempel surrogatmödraskap. Och därmed blir det just den fria människans rätt att ingå avtal som utgör nyckeln till hela frågan. ”Om jag vill ställa min kropp till förfogande, då har ingen rätt att hindra mig.” Det hela blir en fråga om den moderna marknadsekonomins och det moderna rättighetssamhällets principer.

Men så enkelt är det inte. Att hänvisa till den nyliberala klyschan om avtalsfrihet och eget val är uppenbart struntprat. Rätten att ingå avtal är nämligen inte absolut och har aldrig varit det.

Avtal om att göra brott – till exempel mord – är ogiltiga. Man får inte heller sälja sig som slav – eller köpa någon till slav, även om båda vid avtalstillfället är vid sina sinnens fulla bruk. Ett sådant avtal är ogiltigt, även om det inte skulle vara straffbelagt. Köper någon sex av en frivillig säljare, blir han eller hon straffad. Inte för själva transaktionen, men nog för genomförandet. Och det är där problemet kommer. Rätten till att göra avtal inkluderar dessutom rätten att få samhällets stöd att vid tvister genomdriva det som överenskommits.

Så om man betalar en annan människa pengar för att hon skall genomföra surrogatmödraskapet – och om hon sedan vägrar – kan man då ta polisen till hjälp och tvinga fram det? Kan man kräva pengarna tillbaka om hon inte överlämnar barnet? Nej, det går inte, eftersom man då hade återinfört partiellt slaveri. Man kan inte heller kräva skadestånd vid vägran. Skall kvinnan sättas på gäldstuga tills hon ger med sig?

Så gärna konstgjord befruktning; mot denna kan man snarast anföra religiösa argument, och sådana har inte så stor praktisk vikt i dagens Sverige. Men avtal om surrogatmödraskap, där köparen hävdar äganderätt till kvinnans kropp, kan likställas med avtal tidsbundet slaveri. Det är därmed ogiltigt. Försök att genomdriva ett sådant avtal bör, liksom vid prostitution, vara straffbart. Domstol kan inte medverka till att verkställa något sådant.

Surrogatfrågan har av regeringen flyttats från socialdepartementet till justitiedepartementet och gjorts till juridik. Vi kan således förvänta oss en professionell handläggning av ett totalförbud? Knappast vill man i Sverige återinföra statligt sanktionerad träldom.

CLAES GUSTAFSSON, professor emeritus vid Institutionen för industriell ekonomi, Kungliga tekniska högskolan.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *