Denna debattartikel publicerades ursprungligen i Dagens ETC.
Att en kvinna för andras räkning bär och föder ett barn, så kallat surrogatmödraskap, är i dagsläget inte tillåtet i Sverige. Debatten har dock intensifierats de senaste åren och riksdagens socialutskott har nu föreslagit en utredning i frågan. Sveriges Kvinnolobby står bakom EU-parlamentets resolution från april 2011, där det fastslås att surrogatmödraskap är ett allvarligt problem som utnyttjar kvinnans kropp och hennes reproduktiva organ.
I majoriteten av fallen handlar det om kvinnor i fattiga delar av världen som står till västerlänningars tjänst. En färsk indisk studie från Anand, en stad i provinsen Gujarat som blivit ett centrum för surrogatindustrin, visar att 50 procent av stadens surrogatmödrar är analfabeter. Detta säger något om kvinnornas sociala och ekonomiska utsatthet. Förutom att de flesta kvinnor som ställer upp lever under extremt fattiga förhållanden, kan de inte heller läsa de kontrakt de skriver under.
När kvinnan undertecknar frånsäger hon sig rätten till sin egen kropp. Beställare och kliniker kontrollerar ofta helt och hållet kvinnans leverne under graviditeten. Surrogatmödraskap är därför också ett uttryck för en patriarkal kvinnosyn där kvinnan blir ett redskap tillgängligt för andra. Att surrogatmodern inte bestämmer över den egna kroppen under graviditeten är ett allvarligt problem och en fråga om jämställdhet.
Ett flertal länder och några av de amerikanska delstaterna tillåter idag kommersiellt surrogatmödraskap. I bland annat Storbritannien och Nederländerna är så kallat altruistiskt surrogatmödraskap tillåtet. Det innebär att surrogatmodern endast får betalt för omkostnader och inkomstbortfall i samband med graviditeten. En mer liberal lagstiftning som tillåter altruistiskt surrogatmödraskap förhindrar dock inte den kommersiella industrin, snarare tvärtom. Indien är idag ledande i att tillgodose surrogatmödraskap och amerikaner och britter dominerar bland köparna. Även när det är tillåtet i det egna landet vänder sig alltså beställaren till fattigare delar av världen.
Idén om det altruistiska surrogatmödraskapet, där en kvinna frivilligt skulle ställa upp med sin kropp för någon annan, är problematisk också på andra sätt. Många håller med om att det är svårt att tala om ”fri vilja” när kvinnan är i en ekonomiskt utsatt situation. Men är det fri vilja att föda barn åt en infertil vän eller släkting? Och kan denna fria vilja garanteras genom statlig kontroll? Vi anser att det inte går att tala om surrogatmödraskap i termer av ”fri vilja” när köparen redan från början befinner sig i ett tydligt maktöverläge. Denna pressade situation eliminerar det fria valet.
Oavsett hur surrogatmödraskap regleras öppnar det upp för en syn på barn som varor och kvinnor som behållare. Det är givetvis beklagligt att alla människor som vill skaffa barn inte har möjlighet till det. Men hur stark längtan efter barn än må vara så är det ingen mänsklig rättighet. Gränsen för hur långt vi kan gå för att tillfredsställa denna längtan måste dras vid människohandel. Att Sverige legaliserar en handel med barn och kvinnors kroppar är oacceptabelt.
Tillsammans med en rad andra organisationer har Sveriges Kvinnolobby ställt sig bakom hemsidan ”Feministiskt nej till surrogatmödraskap” som arbetar emot en legalisering av surrogatmödraskap i Sverige.
JOHANNA DAHLIN, Sveriges Kvinnolobby
Senaste kommentarer