Kvinnofronten valde på sitt årsmöte att anta ett uttalande mot surrogatmödraskap. Uttalandet kan du läsa här eller på deras hemsida:
Kvinnofronten har ställt sig bakom kampanjen Feministiskt nej till surrogatmödraskap.
Surrogatmödraskap är i grunden en handel med kvinnors kroppar. Idag pressas kvinnor i fattiga länder att föda barn på beställning – åt rika västerlänningar. Surrogatmödraskap innebär alltså att fattiga kvinnor förväntas ställa sina kroppar till förfogande för att rika människor ska kunna köpa vad de vill ha.
Surrogatmödraskap är också en handel med barn. Till skillnad från adoption handlar surrogatmödraskap om avel på beställning.
Diskussionen om surrogatmödraskap måste därför ställa frågan om samhället ska lagstadga om barn som handelsvaror, och om att kvinnors kroppar periodvis ska kunna användas av andra. Att tro att frågan om surrogatmödraskap kan lagfästas som enskildas personliga val fungerar inte i en patriarkal och varufierad värld där surrogatmödraskap redan är en global industri.
Feminism är och har alltid varit kamp mot att kvinnokroppen görs till handelsvara i patriarkatet. Feminismen har också alltid kämpat för barns rättigheter.
Därför är Kvinnofronten emot surrogatmödraskap.
Jag är feminist och håller inte alls med er i frågan gällande surrogatmödraskap. Att påstå att adoption INTE är handel med barn, medan surrogatmödraskap skulle vara det är, i mitt tycke, helt befängt. Att ”rika västerlänningar” åker till Indien beror endast på att det är OLAGLIGT här i Sverige exempelvis. Ta min egen situation t ex, jag kan inte bli gravid pga en stor operation i buken, men har en släkting och en god vän som mer än gärna skulle ställa upp som surrogatmoder till mig och min sambo. Men detta är inte lagligt i Sverige. Vari ligger handeln i denna handling? Skulle vilja mena att det är bra mycket mer bedrövligt att adoptera i sådana fall, det är som vi alla vet extremt kostsamt och markerar väl om något att barn är en handelsvara. Någon föder, kan/vill inte ha barnet och någon annan köper, vad är det i sådana fall?
Förstår perspektivet att en kvinnas kropp inte är till salu, men när det handlar om släkt/nära vänner osv, vari ligger exploatering av fattiga människor i det? Känns som att ni gör det väldigt lätt för er genom att säga nej till alla typer av surrogatmödraskap, istället för att se att det finns andra lösningar som går att kombinera med en god människosyn.