Barn är ingen rättighet

Posted by on Dec 5, 2011 in Debatt, Frontat, Stöd | 4 comments

Artikel av Clara Berglund, styrelseledamot i Sveriges Kvinnolobby. Artikeln publicerades i Vestmanlands läns tidning 2011-10-03.

Tack vare SVT:s dokumentärserie om barnlöshet har den svenska debatten om surrogatmödraskap vaknat igen. I det första programmet målades en svart bild av en barnlös tillvaro. En representant från föreningen Barnlängtan gjorde sitt yttersta för att understryka att barnlöshet är en sjukdom och att de som vill ha barn har rätt att få barn.

Inget kunde vara mer fel. Barn är ingen rättighet utan ett privilegium. Inte heller är avsaknaden av barn i sig någon sjukdom, även om orsaken till och konsekvenserna av barnlösheten givetvis kan vara eller utvecklas till en.

Surrogatindustrin har många ansikten. Vissa är mer avskräckande än andra. Få försvarar att fattiga kvinnor i Indien och Ukraina efter påtryckningar från fäder och män skriver på kontrakt där de på förhand avsäger sig föräldraskapet till barn som de kommer bära i nio månader, en tid som de inte sällan tillbringar inspärrade på hotell påverkade av smärtsamma hormonbehandlingar. Allt i utbyte mot en liten summa pengar. Kajsa Ekis Ekman har beskrivit detta som att kvinnor i utvecklingsländer har blivit avelsdjur åt rika västerlänningar.

Det altruistiska surrogatmödraskapet är en annan ytterlighet. Det handlar om kvinnor som går med på att bära och föda barn åt nära vänner eller släktingar som själva inte kan eller vill bli gravida. I dessa fall betraktas surrogatmödraskapet som en ren tjänst och kvinnorna får inte ett öre tillbaka. Många tycks tro att dessa uppgörelser är mer värdiga. Men vad är egentligen skillnaden? Är obetalt arbete bättre än betalt arbete? Vi pratar fortfarande om kvinnor som ställer sina kroppar till förfogande för att serva andra, oftast män. Fortfarande måste kvinnorna ge bort barnet direkt efter förlossningen. Fortfarande måste de klippa alla band till det liv som växt inuti dem i mer än ett halvt år.

Min poäng är enkel. Varken barn eller kvinnokroppar är handelsvaror. Därför är surrogatmödraskap som fenomen en inhuman företeelse oavsett form. Alla kvinnor har rätt till sina egna kroppar. En rätt som under alla omständigheter måste överordnas andras barnlängtan.

CLARA BERGLUND, styrelseledamot i Sveriges Kvinnolobby

4 Comments

  1. Ett par tankar utifrån ditt inlägg:

    1. Vad jag förstått är det mest heterosexuella barnlösa par som använder sig av surrogatmödrar och inte ensamstående eller homosexuella män och kvinnor. Varför jag blir lite konfunderad över påståendet om att kvinnor ställer sina kroppar till förfogande för att serva andra, oftast män. Vad avses egentligen? Vidare, spelar det någon roll om den man servar är en man eller kvinna?

    2. Om det du motsätter dig är barn och kvinnor görs till handelsvaror, betyder det att du även motsätter dig (internationella) adoptioner? Motiven är ju snarlika och barnen kan även här betraktas som handelsvaror.

    3. På vilket sätt är ett altruistiskt surrogatmödraskap att jämföra med handel och arbete? Som du själv påpekar finns det inga ekonomiska överföringar och motivet är väl just altruistiskt. Om en kvinna som gör en sådan här sak för en nära vän eller släkting inte betraktar det som arbete eller handel med hennes kropp, har hon då fel syn på sig själv och sin kropp?

  2. En jämförelse med organdonation är ofrånkomlig. Handel med organ kan inte accepteras men närståendedonation är något som vi inte kan avfärda med resonemanget ovan.
    ”Många tycks tro att dessa uppgörelser är mer värdiga. Men vad är egentligen skillnaden? Är obetalt arbete bättre än betalt arbete? Vi pratar fortfarande om kvinnor som ställer sina kroppar till förfogande för att serva andra, oftast män. Fortfarande måste kvinnorna ge bort organet direkt efter operationen. Fortfarande måste de klippa alla band till det organ som växt inuti dem hela livet.”
    Ett foster och en njure är inte samma sak, men resonemanget ovan tycks fördöma njurdonationer. Är det meningen?

  3. Hej!

    Det är alltså mig, Johanna Mannung, du skriver om. Det jag pratade om var de fertilitetsbehandlingar som sker i Sverige idag, dvs främst IVF.

    Jag är väldigt negativ till surrogatmödraskap. Det kan man läsa om t.ex. här:
    http://inteutanminasikt.wordpress.com/2010/06/07/surrogatmodraskap/

    Jag är lite oklar över varför du vill slåss med mig. Hör gärna av dig och förklara det, för det här inlägget var nog bland det konstigaste jag läst.

    Hälsningar,
    Johanna

Trackbacks/Pingbacks

  1. Sveriges kvinnolobby « Inte utan min åsikt - [...] och häpna: http://www.nejtillsurrogat.se/2011/12/barn-ar-ingen-rattighet/ Share this:FacebookTwitterLike this:GillaBli först att gilla denna post. Filed under [...]

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *